Nedre botten med utsikt

Hon och jag!

2011-04-05T01:10:00.000-07:00

Lanzarote februari 2011

Världen behöver hjältar

2011-02-10T12:57:00.000-08:00

Jag såg Phillip Zimbardo som gäst hos Skavlan, han gjorde ett litet experiment för ganska länge sedan. Här ser du honom föreläsa, känsliga läsare/tittare varnas:

Linjen mellan godhet och ondska skär rakt igenom varje människas hjärta.

Stanley Kubrick återkom ofta till just temat om människans dubbla natur

kanske som tydligast i denna klassiska scen ur Full metal jacket.

Pogue Colonel Marine, what is that button on your body armor?
Private Joker: A peace symbol, sir.
Pogue Colonel: Where'd you get it?
Private Joker: I don't remember, sir.
Pogue Colonel: What is that you've got written on your helmet?
Private Joker: "Born to Kill", sir.
Pogue Colonel: You write "Born to Kill" on your helmet and you wear a peace button. What's that supposed to be, some kind of sick joke?
Private Joker: No, sir.
Pogue Colonel: You'd better get your head and your ass wired together, or I will take a giant shit on you.
Private Joker: Yes, sir.
Pogue Colonel: Now answer my question or you'll be standing tall before the man.
Private Joker: I think I was trying to suggest something about the duality of man, sir.
Pogue Colonel: The what?
Private Joker: The duality of man. The Jungian thing, sir.
Pogue Colonel: Whose side are you on, son?
Private Joker: Our side, sir.
Pogue Colonel: Don't you love your country?
Private Joker: Yes, sir.
Pogue Colonel: Then how about getting with the program? Why don't you jump on the team and come on in for the big win?
Private Joker: Yes, sir.
Pogue Colonel: Son, all I've ever asked of my marines is that they obey my orders as they would the word of God. We are here to help the Vietnamese, because inside every gook there is an American trying to get out. It's a hardball world, son. We've gotta keep our heads until this peace craze blows over.
Private Joker: Aye-aye, sir.

Hav tålamod, människa!

2010-12-09T02:16:00.000-08:00

Nu har det dykt upp tankar och idéer igen som jag vill skriva om, inte är det ofta men så är det och du måste ha tålamod med mig. Jag har funderat kring temat otålighet och en modern generation som vant sig vid att allt finns tillgängligt hela tiden. Just precis nu när jag loggade in på facebook såg jag att en vän hade lagt ut det här klippet där vi får lite komiskt perspektiv på vår moderna tillvaro. Jag har framför allt försökt studera mig själv när jag kommer hem från jobbet. Det som brukar hända är att min hjärna skriker: Nu är du ledig, det måste hända nåt kul, passa på nu, ha roligt eller ät nåt onyttigt, stimulans nu, NU!! Det brukar leda till att jag hoppar rastlöst mellan olika saker som jag tror ska vara roliga och stimulerande, TV, dataspel, gitarren... det slutar alltid med samma tomhetskänsla och meningslöshet. Jag lever i Nextopia, förväntningskulturen och har trillat dit.

Nu vet jag att det finns en motrörelse, slow-rörelsen. Jag fick en bok av en god vän om denna rörelse och jag läste en tredjedel av den innan jag blev för rastlös och ville göra något annat...

I boken går att läsa om människor som valt att leva i långsamhet och göra en sak åt gången, noggrant med 100% fokus. Långt efter att jag läst om de här idéerna fick jag kontakt med Andy, en fantastisk jazzgitarrist som jag gick till för att få en gitarrlektion. Vag jag fick var en livslektion. Ok, tänkte jag, nu ska vi spela jazz: daba dibo dabida dodo dida bebe dedi... snabbt snabbt. Skalor och ackord och sen bara köra så fort som möjligt.

Nej.

Ok, sa han, nu ska du sjunga en enkel melodi och sen ska du spela den felfritt på gitarren, långsamt.

Ok...

Nej nej, alltså långsamt!

Ok...

Nej nej, långsammare!

Ok...

Nej nej du är inte fokuserad, du är för otålig!

Ja det är jag.

Det är nog ingen nyhet för er som sysslat med musik att den som vill kunna spela snabbt måste lära sig spela långsamt, det är svårare att spela långsamt. Enligt Andy handlar det om att lyssna på mästarnas solon och lära sig att sjunga dem perfekt och sedan skapa en perfekt koppling mellan fingrarna på gitarren och det du hör i huvudet. Enda sättet att nå dit är att vara helt och hållet fokuserad, ha stort stort tålamod och vara mycket mycket långsam. Det handlar om att lyssna igenom ett solo hundratals gånger och spola fram och tillbaka om och om igen. Jag kommer nog inte mäkta med att faktiskt göra detta men jag har tagit med mig någonting filosofiskt ur den här metoden och jag tror egentligen att det är tillämpbart på allt i våra liv. Lev lite mer på det sättet, bestäm dig för en sak åt gången och visualisera en bonde från 1800-talet som spänt plogen bakom sin oxe och långsamt vänder jorden en fåra åt gången. Låt inga andra tankar komma in förutom plogen och oxen här och nu, och sluta inte förrän hela åkern är plöjd.

Den lever!

2010-07-26T07:48:00.000-07:00

Jag ligger i soffan och gör det här inlägget på min iphone, det är så lätt med tekniken. När som helst, var som helst kan jag kommunicera med hela världen, med dig. Då blir tystnaden desto tydligare, finns inget att skylla på annat än den susande tomheten i skallen. Jag försökte skriva ett inlägg inspirerat av en artikel i svenskan om att många svenskar arbetar i onödan, att många arbeten egentligen inte behövs men likväl producerar vi en massa tjänster som är meningslösa. Jag raderade inlägget, blev inte bra, spretigt och osammanhängande. Det här är ett bra inlägg eftersom det blev av som min vän brukar säga, några få människor har faktiskt bett mig att skriva fler inlägg vilket gläder mig. För er försöker jag spänna de intellektuella musklerna men jag tror bara ni vill veta hur det är och hur det går, vad som händer. Så det blir inget uppsatsliknande analytiskt finlir med perfekt struktur, snyggt språk och slutsatsknorr. Det blir bäst när jag får göra saker som om det vore på lek, upp med gitarren och riv av nåt eller upp med nån apparat och skriv. Det gäller att haka i närvaroflödet snabbt och lätt innan självcensuren hinner ifatt. Visst är det fint när man kommer in i zonen. Nåväl, det var skönt att blåsa bort spindelnäten från lilla bloggen. Jag avslutar med att säga att jag gillar bilsemestrar med kärleken, att leva mitt i den här tekniska revolutionen samt att jag blir inspirerad av människor som Hans Rosling

Lycka

2009-11-18T08:34:00.000-08:00

Ni funderar alla på vad lycka är. Är det vänskap, kärlek, gemenskap, bekräftelse, frihet, ett flyktigt tillstånd när drömmar besannas? Ni diskuterar lyckan som något universellt mänskligt men ändå unikt för var och en. Den kommer till de som är sanna mot sig själva och arbetar flitigt mot tydliga mål utan att trampa över lik på vägen. Den kommer till dem som ger. Ni funderar och funderar.

Era funderingar slutar här, jag ska berätta vad lycka är.

Det är att ha ett kök med mjukstängande kökslådor som vid stängning ljudlöst sugs in sakta de sista två centimetrarna.

Punkt

Klockställ

2009-06-01T14:04:00.000-07:00

Om jag nu ska gå så långt att jag kallar mig för konstnär inom det musikaliska så kommer jag aldrig undan de där frågorna om drivkaftens natur och hur jag vill förhålla mig till en eventuell publik. Min grundinställning finns formulerad där någonstans, vagt och dimmigt, väldigt starkt förankrad i magtrakten men inte utkristalliserad till begriplighet för omvärlden. Om jag fick hundra år på mig att sätta ord på min syn så skulle jag dock aldrig komma i närheten av Ingmars lilla berättelse om träsnidaren från medeltidens Kina. Var så god. Sprid detta till så många som möjligt, inte för min skull utan för allas skull.

Varseblivande

2009-05-06T02:24:00.001-07:00

Den senaste tiden har jag testat ett dataspel som går ut på att man kör något slags stort spårfordon. Man bara gasar och bromsar i princip. Spelet är inte så spännande egentligen men ljudeffekterna är riktigt bra och framför allt grafiken. Grafiken är helt enastående förstummande, alla detaljer och färger är perfekta, regndroppar bildas snyggt på vindrutan och skuggor och solljus återges perfekt i alla väder och vid alla tider på dygnet. Det är nästan som i verkligheten.

...det är verkligheten

Rycka i kopplet

2009-03-26T06:37:00.000-07:00

Vi har börjat träna på gym. Ibland går vi själva var och en, ibland går vi tillsammans. Att gå tillsammans är bra får då kan vi hjälpas åt att komma i kläderna och gneta oss upp för backen genom skuggornas betongdal utanför. Efteråt är vi rödrosiga i ansiktet och känner oss friska och lyckliga.

Att gå ensam är en annan sak. Den jobbigaste delen med att träna är att ligga i sängen/soffan och tänka på att träna. Tanken är jobbigast. När jag kommer på plats på gymmet kör jag på av bara farten, för det mesta, inga problem, men tanken...

Jag kan inte låta bli att tänka på hundprataren på TV, Ceasar. Jag minns speciellt en scen där en hund har problem med att gå ner för en trappa. Ceasar demonstrerar som vanligt med järnpondus hur man tar kommandot och rycker till i kopplet så att... the dog snaps out of it. En mental blockering av rädsla hindrar hunden från att gå ner för trappan eller något annat tillsynes odramatiskt.

Hundar är inte som människor, människor är inte som hundar, eller?
Att rycka i kopplet på en rädd motvillig hund, att gå till en coach för en rädd motvillig människa.
Hundar är som människor, människor är som hundar.

...en skillnad dock, vi kan plocka upp vårt eget koppel och rycka till

...men inte idag, imorgon

Tecken

2009-03-13T04:15:00.000-07:00

Jag ser en massa tecken omkring mig nu, temat är åldrande och död ställt mot återväxt och ungdom.
Morfar lämnade oss den 14 februari, för alltid saknad i varmt minne.
Han var stor i sin ödmjukhet, vänlighet och sitt engagemang för schack:

Här om kvällen såg vi The curious case of Benjamin Button, en man som föds gammal, åldras baklänges och dör som spädbarn. Den väcker intressanta frågor om skillnaden mellan att vara gammal och att känna sig gammal.
Jag såg ett reportage på nyheterna om ett par från Halland som befann sig någonstans mellan 85 och 90. De gick och tränade på gym varje dag och tipsade om att du får ett långt och gott liv genom kost och motion samt att låta bli cigaretter och sprit. Kanske sa de något om att inte stressa så mycket, om inte så lägger jag till det själv.

Hur som helst gick jag till systemet för att köpa livsförkortande dricka och till min stora förvåning blev jag tillfrågad att visa leg.

Man tackar, sa jag. Det är inte illa att bli tagen för 21 när man närmar sig 35.

Jag har tänkt att lägga ut en ny version av gitarrstycket Lagrima här och på Gitarrism. Det ska då spelas på den nya gitarr som morfar indirekt gav mig.
Problemet är att mina naglar bryts av hela tiden, jag får vänta, de växer ut igen...

På spåret

2009-03-12T15:58:00.000-07:00

Det rullar på i gamla spår, som på räls, växlar, inga stickspår, det går fler tåg.
Om du ser ljuset i tunneln kan det vara ett mötande tåg.
Får inte ändan ur vagnen.
Ha ha ha, ho ho ho!
Jag spårar ur.

Från höften

2008-12-05T05:07:00.000-08:00

Fick ett märkligt kvitto på att min blogg faktiskt lever fortfarande så nu ska jag skriva. Jag ska skriva trots att jag har känslan av att inte ha något att säga, känslan som ligger bakom denna storslagna skrivtorka.

Fick ett massutskick till min gamla mailadress av en gammal vän som jag tappat kontakten med, det handlade om att vi alltid har makt över oss själva att välja om vi ska vara på bra eller dåligt humör. Jag tror att Kay Pollack åker runt och föreläser om just detta under temat: att välja glädjen, typ. Mailet handlade om en kille som alltid var på topphumör, ständigt high on life, oavsett vad. Han trillade från något högt och blev rullstolsbunden men var ändå lika glad.
I alla situationer kan vi göra aktiva val att välja vår reaktion och hur svårt det än låter så kan allt vändas till det positiva, ja i princip så länge man fortfarande är i livet. Att leva är att vara positiv, eller åtminstone att kunna välja det positiva.
Låter nästan religiöst va? Lite väl mycket springa-runt-och-dansa-och-sjunga-på-gröna-alpkullar-som i Sound of music. Vi gillar ju att gnälla! Titta själv ut genom fönstret, grått, blött, kallt, blåsigt, dystert. Klart man vill gå runt och reta sig på en massa små meningslösa obetydliga vardagsprylar. Men det ligger något i det ändå, det finns bara ett motstånd mot det positiva därför att gnället är inövat, tryggt och mysigt. Så det handlar alltså om att kunna zooma ut när du svär läppen av dig för att du missat en buss, och titta på kärleken, din egna goda hälsa, världen, ja hela härligheten, allt som går att glädjas åt.
Det går nog, men det är svårt, och det svåra ska man som vanligt, ja just det, öva på.

Låt oss lycka till

Fredagkväll i Årstadal

2008-11-08T02:46:00.000-08:00

Det är femte och sista varvet på tvärbanan på det slitigaste av mina jobb. Jag kör norrut och ska sluta för dagen när jag anländer Alvik om ca 15 minuter, äntligen. Rörelserna är rutin och ryggmärg så länge inget inträffar.
Infart Årstadal vid Liljeholmen bromsar man alltid ner till 15 km/h när signalsystemet säger till vagnens säkerhetssystem vad som är maxhastiget. Tur är väl det för det ligger en människa på spåret. Han ligger i framstupa sidoläge med huvudet vid ena rälen (spåret) och fötterna vid den andra. Ropar till trafikledningen om person på spåret, hamnar i radioskugga och får ingen kontakt. Går ur vagnen och fram till killen, han är smutsig och har ett blodigt sår på hakan. Han ser ut att ha fallit handlöst från plattformen ner på spåret. Han rör sig men verkar inte kunna formulera något begripligt tal. Skyndar tillbaka till vagnen och får hjälp av konduktör och trafikant att lyfta bort honom från spåret. Tillbaka till vagnen, kör några meter och får kontakt på radion igen, anropar och uppger hans tillstånd och ålder och ber om ambulans. Konduktören är orolig över att vi flyttar en liggande person med tanke på eventuella skador på ryggraden. Han är redan flyttad och det är försent i så fall. Oro. Måste släppa killens omedelbara öde. Trafikbefäl råkar finnas på plats i vagnen och jag kommer överens med henne om att jag kan fortsätta köra.

Jag är klarvaken nu, darrningarna och den höga pulsen har börjat lugna sig, i backspegeln avlägsnar sig den liggande killen på marken med en grupp människor runt omkring. I Alvik får jag reda på att killen helt enkelt varit fullkomligt redlöst dyngfull och att han kommer repa sig utan problem. Jag lärde mig vikten av att vara vaken och alert trots tristess och trötthet.
Jag hoppas den unge killen lärde sig något.

Dröm blir overklighet

2008-11-08T02:44:00.001-08:00

Stefan och Marie har varit ett par i 6 år nu. De bor i ett vackert beläget hyreshus med utsikt över en liten sjö en bit utanför Falköping. Han jobbar som butikschef på ICA i centrum och hon är sekreterare på stadsplaneringskontoret inom kommunen. I år ska det bli av, de har bokat en resa till Thailand. De var egentligen båda överens om att Thailand har blivit så Mallorca-aktigt och förutsägbart som resmål för sådana som dem. Hur som helst tänker de allt mindre i sådana banor för varje dag som resan närmar sig, istället bygger de upp stor spänning och förväntan inför avresedagen. Det är den 12 december och ingen snö har ännu fallit men det är kallt och frosten har försilvrat det svenska nattlandskapet där de åker med buss mot flygplatsen. Den långa flygresan blir lite av en prövning då en ettårig liten flicka på raden bakom gallskriker hela vägen förutom en halvtimme i mitten. Till slut anländer de trots allt och Thailand välkomnar dem som ett varmt och vackert paradis som tinar upp den svenska frosten i både kropp och själ. Allt är så bra som de förväntat sig, till och med bättre. Den tredje dagen på plats blir det äntligen dags att förverkliga Stefans stora dröm. De ska åka ut med båt och prova på att dyka.

Stefan är tyst men ser koncentrerat nöjd ut. Han tittar ut mot havet och verkar tycka att det går för långsamt, han är ivrig att få komma i vattnet. Marie har lärt sig att läsa av Stefans tystnad, den kan vara positiv och den kan vara negativ, nu är det den godartade sorten. Själv känner hon en blandning av spänningsfull förväntan och nervositet pepprat med en smula dödsskräck.

Till slut når de fram till platsen där dyket ska ske, kaptenen på båten ropar något obegripligt och genast hörs ljudet av klonkande gastuber som görs i ordning. Nu har ögonblicket kommit, dags att fokusera på dykningens alla säkerhetsåtgärder. Stefan ler mot Marie med uppspärrade ögon och verkar vara rent och oförvanskat lycklig. De har bestämt att de ska trilla baklänges ner i vattnet exakt samtidigt så att de är helt förenade i upplevelsen. Precis när de börjar falla kommer en enda tanke upp i huvudet på Marie:

Stängde jag av tvättmaskinen?

Äntligen höst!

2008-10-16T01:39:00.000-07:00

I come from a land down under

2008-09-28T02:33:00.000-07:00

Ibland får jag bara en halvtimmes rast mellan varven. Då har jag bestämt mig för att den enda lösningen måste stavas McDonalds. Jag tänker att halvdekadent måste vara bättre en heldekadent så jag brukar ta en big mac-meny med äppeljuice och morötter. Det kan man smiska ner i magen på ganska kort tid. Den här dialogen brukar utspela sig varenda gång:

-En big mac o company med äppeljuice och morötter.

-En big mac med äppeljuice och... vad sa du?

-Miiooröttårrr!!

-Morötter?

-Ja

Just ordet morötter blir alldeles speciellt välklingande på min dialekt så jag kommer fortsätta att säga det tills de känner igen mig och hivar upp den lilla löjliga morotspåsen utan att fråga.

2008-09-02T06:05:00.000-07:00

Jag låter musiken tala istället, välkomna in på Gitarrism

Perfekt

2008-08-02T13:47:00.000-07:00

Fem dagar i sträck med fullkomligt osvenskt sommarklimat, sol och 25-30 grader, den vecka då vi lyckats placera in jobb mellan två semesterperioder. Facit från den första semestern var att en av veckorna var regnig och kall. Nu har vi åkt för att semestra på landet i skärgården. Med sinnet inställt på ljummet skärgårdsvatten och soliga klippor drar vi glatt upp rullgardinen och möts av.... idel regnskyar. Det regnade så mycket idag att mössen åkte flumride i stuprören.

Ett utmärkt tillfälle att vända minus till plus. Behaglig läsning till det lugnande ljudet av nederbörd mot taket, joggingtur i skönt svalkande duggregn och världens läge att montera och testa de nya stänkskärmarna på cykeln!

...och nu, alla music lovers, blir det musikvideo

Kortfattat

2008-07-29T04:02:00.000-07:00

Alla människors olycka härstammar helt och hållet ifrån oförmågan att sitta stilla ensamma i ett rum. Blaise Pascal

Summarum

2008-07-29T03:23:00.000-07:00

Efter semestern måste vi båda konstatera att Skåne är ett underskönt landskap, att hela Sverige faktiskt är finfint. Detta upptäcker framför allt den som åker runt i bil och hivar upp ett par cyklar på taket så att man kan få närkontakt med väder, vind, doft och asfaltgropar uppifrån sadeln. Efter vissa magproblem de senaste dagarna riktas misstankar mot den luade ålen i Kivik eller den otroligt topptunga kulglassen i Åhus, ajaj. Ålen kunde vara värt det, men inte glassen. Hur som helst, tack kärleken för fantastiska äventyr i sol och regn!

Vi lyssnade sporadiskt på Jens Lapidus sommarprat innan hemkomsten. Han hade kommit fram till att tankarna stimuleras av att vi talar. Någonting stort händer då tanke och tal måste samverka i ögonblicket. Det är något annat än att sätta sig att skriva för sig själv. Vi behöver samvaro och samtal för att våra tankar och formuleringar ska få den riktiga skjutsen.

Det är värt att tänka på för en som har svårt att låta talet flöda, som filar och snickrar på vartenda ord innan det får lämna kroppen. När jag var liten flyttade vi från dalmål till skånska, jag höll tyst i en vecka på dagiset. Därefter talade jag perfekt skånska enligt mor o far.

Hämmad perfektionist med dåligt självförtroende och oförmåga att släppa kontrollen.

Ja kanske, men jag är stolt över denna förmåga att lyssna efter sublima detaljer i tal och musik och sedan kunna härma dem. Jag har ingen längtan efter att försöka bli buffligare och lyssna mindre. Ständig strävan efter perfektion är min last och min gåva som jag håller fast vid (gick tillbaka och redigerade den här meningen). Ni må förlåta mig för alla dess märkliga manifestationer, sådan är jag.

Gravitation är inget

2008-07-03T02:09:00.000-07:00

Fastnar med idiotblick i köttfärsen, sleven i handen. Utanför svävar stora skepp av sockervadd mot blå dagsrymd. Svalorna fnissar retsamt ner mot vårt tunga hus.

Nej, nu är det tid!

Nu går jag ner i källaren och dammar av stålmansdräkten, vi ska ut och flyga du och jag.

Dröm blir verklighet

2008-06-30T02:09:00.000-07:00

Alster

2008-06-30T01:55:00.000-07:00

Inför nästa meningslösa skrivövning kan jag stolt presentera ett litet stycke musik.

Jag på gitarr och bison vid producentspakarna.

Observera: Inspelningen gjordes under påverkan av glass, jordgubbar och Carlsberg Hof.

Övning 2

2008-06-24T00:46:00.000-07:00

Nedre botten övar på att skriva, om ni undrar vad i h-e förra inlägget var för nåt.
Nu har jag övat på att skriva kort och snärtigt (!) och att utmana läsarens fantasi och nyfikenhet.

Det. Vilket? Vadå? Alltet? Tingen? Tankarna? Tillvaron?
Är. Är vadå? Existerar? Är för jävligt? Är gött? Är svårt/lätt?

...det är upp till dig, fler frågor än svar.

Kanske har jag samma budskap som den här låten:

don't think about all the things you feel, just be glad to be here

Kanske är budskapet något helt annat, en protest mot allt meningslöst pladder i världen eller bara ett dåligt subversivt skämt.

Nåväl, i nästa övning ger vi oss i kast med avbildning och konkretion, då åker vi:

Spårvagnsmodellen A30 byggdes mellan 1944 och 1952 och trafikerar Nockebybanan samt Lidingöbanan fast där i något modifierad och förfinad version. Dörrar och mekaniska bromsar drivs med tryckluft som pumpas ut med hjälp av en kompressor. Varje körhytt har en vindrutetorkare, även den drivs med tryckluft. Nu ska vi zooma in ordentligt på vår vän vindrutetorkaren. Den manövreras med hjälp av en liten svart plastratt med markeringarna
On och Off samt pilar som anger vridriktning. Själva torkarbladet sveper över rutan i en solfjäder-båge och torkar med varierande framgång bort regnet i och utanför förarens synfält. Armen som är fäst vid bladet får sina rörelser från ett litet tryckluftsaggregat i metall med storleken av två knutna nävar som sitter i hytten innanför rutan. Den förare som lyckas tyda manöverknappen och vrida åt rätt håll för att starta torkaren får sig varje gång ett majestätiskt skådespel. Upplevelsen är då inte bara visuell utan framför allt ljudlig. Vid uppstart tar hela maskineriet ett kraftigt skutt samtidigt som det pyser till våldsamt. Då förflyttar sig torkarbladet över hela sitt arbetsfält på en nanosekund. Sedan måste föraren med precisionen hos en handkirurg leta upp en måttlig tillförsel av tryckluft för gott torkresultat. Den ovane finner sig antingen med en torkare som står stilla och bara pyser eller en torkararm som vispar vilt i luften till ljudet av en visslande och tjutande tryckluftsmotor. När det rätta läget har ställts in låter det trivsamt: fffpsss-klonk-ffpsss-klonk-ffpsss-klonk och spårvagnen kan förhoppningsvis framföras tryggt och säkert för alla i och i närheten av vagnen. Ljudet från torkaren äger samma komiska kvalitet som många av ljuden i filmerna av fransmannen Jacques Tati. I Semestermarodören (Les vacances de Monsieur Hulot) från 1953 låter han ljudet från en svängdörr inne på en hotellrestaurang spela en av huvudrollerna. Detta ljud är dock allt för genialiskt sublimt för att återges i text, det måste ses och höras. Spårvagnen modell A30 har länge sjungit på sista versen och trots att den är seglivad kommer den till slut att tas ur trafik efter 64 års trogen tjänst. När den gjort sin sista rälskilometer får vi ge oss ut på jakt efter komiska ljud på annat håll.

Det är

2008-06-23T02:12:00.000-07:00

Det är

!

?

Unikvarium

2008-06-18T01:50:00.000-07:00

Vi har ett akvarium. Den stora guldfisken heter Frippe, den lilla heter Doris och hängande på akvarieväggen sitter algätande Gollum. De behöver mat två gånger om dagen och vattnet ska helst bytas vart fjärde dag. Det är allt men det är stort.

I det här landet har de flesta alltid mat på bordet, vi behöver inte tänka på livets grundläggande betingelser. Våra behov är tillfredställda varför allting istället handlar om begär.

Behov är objektiva: den som inte äter dör.
Begär är subjektiva: jag måste ha den där mp3-spelaren.

Av konsumtionskulturen följer därför en tilltagande mentalitet som bygger på att var och en alltid har rätt på sitt eget sätt. Individens önskningar skymmer sikten från de universella sanningarna att vi alla sitter i samma båt, att vi består av samma grundmaterial. Många av oss stirrar blint på begärda mål och tror att allt kan fås via genvägar och förhandlingar, på individens egna lilla sätt (tidiga idoluttagningar). Men den som vill bygga ett hus uppe på berget måste bära upp stenarna, den som söker kunskap måste läsa 100 böcker, den som vill lära sig spela piano måste öva 1000 timmar. Det är allmängiltigt och obestridligt precis som maten till fiskarna.

Denna insikt fick jag efter att ha läst en välskriven artikel i en av våra stora dagstidningar. Men det är svårt det där med jagets begär, jag är själv en av de som blir omkullcharmade av att se Apples vd Steve Jobs presentera den senaste modellen av Iphone. Den kan steppdansa, sjunga kupletter och gå ner till hörnet och köpa kaffefilter. Ibland faller jag till föga och blir slav under jagets kortsiktiga begär, andra gånger tänker jag nej , sätter mig och tittar på akvariet och tar upp gitarren istället.

Oas i MTV-öknen

2008-06-11T05:35:00.000-07:00

Meningslösa musikvideor på MTV. Den rappare som har störst muskler, mest attityd, flest brudar och längst limousin vinner. Priset är att få sin video uppspelad på TV flera gånger om dagen och texterna handlar om att ha störst muskler, mest attityd, flest brudar och längst limousin. Kidsen som tittar drömmer om att också få bli stjärna och rappa om att ha ha störst muskler, mest attityd, flest brudar och längst limousin. Ingenstans i detta landskap av tuppar på dynghögar hör jag någon musik.

Tur att det finns musikaliskt källvatten i Freddies cigarettrökiga röst och Fridas kristallklara sång mot glittrande piano:
De båda fick ett par timmar på sig att komponera en sång i ett program på SVT.

Skalv

2008-06-10T02:29:00.000-07:00

Semester, Skiathos - Grekland. Vi satt och väntade på båten in till Skiathos stad. Varsin solstol och en Bacardi Breezer watermelon under spridda skuggor av medelhavsväxternas blad.
Det börjar gunga. Jag trodde att det var ett barn som ville busa med stolen, du trodde att det var jag som gungade din stol med foten. Det var inget av det vi trodde. Vi såg oss om och allting gungade, speciellt det rangliga bokstället. Ingen av människorna runt omkring verkade reagera. Senare hörde vi att man hade haft en jordbävning någonstans i södra Grekland som krävde två dödsoffer. Vi antog att skakningarna måste ha fortplantat sig hela vägen upp till vår ö, eller så var det helt enkelt kärlek.

Du storstadsman

2008-05-22T01:46:00.000-07:00

Du storstadsman i svartblank Audi, i höger en ratt i vänster en mobil.
Du gasar hastigt, du bromsar hastigt.
Du har allt som går att få, ändå rasar du vidare och trycker dig fram till nästa inkassering.
Du maxar transaktioner, missar relationer.
Du klämmer dig förbi, måste hinna före, orkar inte vänta, trummande fingrar på ratten.
Hoppas du hinner, hoppas du får du tyst på alla aporna i ditt huvud när du ska lägga dig att sova.

Det dunkelt sagda

2008-05-19T08:28:00.000-07:00

Jag jobbade en tid som vaktmästare på Halmstads stadsteater och en av uppgifterna var att sitta eldvakt inne i salongen. Det innebar helt enkelt att man satt och tittade på föreställningen under arbetstid, inte så pjåkigt. Vid ett tillfälle hade jag turen att få lyssna på en föreläsning av en man som heter Leif Alsheimer. Han är universitetslektor på Internationella Handelshögskolan i Jönköping och har skrivit en bok som heter bildningsresan. Under en av sina föreläsningar upptäckte han att studenterna inte visste vem Kafka var. Då bestämde han sig för att något måste göras varpå han såg till att studenterna vid sidan om ordinarie studier fick läsa 120 betydande skönlitterära verk under sin utbildning. Tanken var att de unga studenterna inte enbart skulle lära sig det instrumentella material enbart kopplat till själva yrkesutövandet. De skulle också lära sig vad det är att vara en vuxen människa i ett samhälle med alla ställningstaganden som det innebär. Detta gör vi inte, menar Leif och undertecknad, genom att memorera och ensidigt utveckla bara de kunskaper och färdigheter som en viss tenta kräver, eller ett visst yrke. Nej, det gör vi genom att bolla våra egna föreställningar och tankar mot varandra och i samspel med läsandet av stora författare, sådana författare som har ett rikt språk och som utforskar de riktigt stora frågorna. Då går vi från fragmentarisk efemär kunskap till sammanhangsskapande kunskap. Vi går från ständigt vilsna uppdaterande versioner av oss själva till att stå med stadiga fötter i ett språkligt och kulturellt sammanhang där vi bättre förstår oss själva och vår omvärld.

För kännedom: Jag har inte själv läst Kafka så ni kan beskylla mig för att tala finare än jag lever. Hur som helst känner jag ett oändligt mycket starkare släktskap med lektor Alsheimer än med Blondinbella

forts.

2008-05-16T01:13:00.000-07:00

Det måste ha varit någon gång i mitten på 90-talet, när man fortfarande kunde höra människor fråga varandra "har du e-post?" Det var innan tiden fanns, jag hade inget namn, inget språk. Mina dagar var mellan fem och sex timmar långa och det enda jag ägde var ett nummer av magasinet "Hej spårvagn". När ljuset kom in bläddrade jag igenom tidningen så många gånger som jag hann, kanske 25 gånger varje dag, varje dag. Det var bilder på spårvagnar, gamla och nya, tagna med dyra kameror utav människor som verkligen gillade spårvagnar. Jag gillade också spårvagnar, det fanns inget annat. Inte visste jag att tidningen hade getts ut av en väldigt liten särintresserad samhällsgrupp. En grupp som var väldigt kunniga när det gällde spårvagnars omformarreläer men rakt av usla på att komma på ett passande namn på sitt kvartalsmagasin.

Min värld bestod av ett enda stort inverterat öga, en svart ögonvita och en pupill av ljus som blinkade likt en fyr i takt med att dagarna kom och gick. Detta vakuum av rum och tid avbröts bara en gång om dagen när den svarte kom. Den svarte höll mig vid liv, levererade mat och bytte ut min potta men sa aldrig något och rörde aldrig vid mig. Maten jag fick var varierad och faktiskt ganska god för det mesta och när kylan kom fick jag varma kläder. Så hölls jag vid liv under alla dessa cykler av kyla och värme, årstiderna. Ett exempel på den mest avskyvärda och långdragna mänskliga tortyr som någon kan föreställa sig. Jag visste inget om ordet tortyr, jag kunde inte ens bokstaven T.

Hålet

2008-05-10T03:17:00.000-07:00

Någonstans på sydöstra delen av Kungsholmen finns en öppning in i ett berg. Den ligger i närheten av en cykelbana och syns bara för den som verkligen tittar. Det gjorde Gustav Branting den här varma aprildagen. Han hade tagit en omväg hem från skolan för att sortera tankarna och andas in luften från den friska vårvinden som svepte in över vattnet västerifrån. När Gustav väl hade skymtat den igengrodda ingången i berget blev han genast en slav under nyfikenhet. Han gick med trevande steg över multna löv och grenar på det som kanske någon gång hade varit en använd stig. Han höll blicken fast fixerad på det mörka hålet i berget och den stora gallerdörren med hänglås som blockerade både ingång och utgång.

Vädret var behagligt varmt för årstiden med klar himmel och vitskarp sol men på väg in mot öppningen kände Gustav hur det långsamt blev kyligare. Här tycktes hösten ha funnit en plats att koppla sitt kalla och fuktiga grepp även de varmaste sommardagar. Intrycket förstärktes ytterligare av de döda växterna och en stor och halvt sönderrostad septisk tank. Gustav var nu helt omgiven av mörkbrun fuktighet och svartgrön bergsmossa, han stannade ungefär två meter från den stora gallerdörren. Här fanns inga förklarande små textskyltar utanför, inte ens några kryptiska siffermärken som endast gubbarna från fjärrvärmeverket eller stadsplaneringsnämnden hade kunnat förstå.

Nu var hela den yttre världen avstängd för Gustav, allt det trista vardagliga var bortglömt: fysikläxan, ångesten inför gympalektionerna och allt det där som tynger en ung gymnasiesjäl. Det pirrade till i magen när han sakta tog de sista stegen mot gallret. Inget annat hördes förutom knastret av torkade löv och kvistar som sakta krossades under hans fötter, ljudet var starkt och nästan irriterande då det saknade konkurrens. Gustav var inte rädd, han trodde inte på något övernaturligt eller undermänskligt men platsen påverkade honom med hela sin tyngd, en bisvärm av gåtor och obesvarade frågor flög i formation rakt in i hans solar plexus. Det enda som syntes var de mörkgråa bergsväggarna som försvann in i en massiv svärta, ett oändligt ingenting. Gustavs tankar var precis på väg att ta sig ur förtrollningen och ställa sig frågande till varför han stod och glodde med idiotblick in i ett svart bergshål medan andra människor sysslade med helt normala saker. Då hördes från mörkret ett dovt grymtande och ett svagt metalliskt rasslande som av kraftiga kedjor.

Leva för att blogga eller blogga för att leva?

2008-04-11T02:36:00.000-07:00

Läste idag en artikel i en gratistidning om att två personer i USA har bloggat ihjäl sig. Jänkarna ska då alltid ta priset. De kände sådan press att överträffa sig själva och andra bloggare att de till slut dog i hjärtinfarkt. I artikeln kunde en svensk proffsbloggare minsann intyga att det blir stressigt ibland, hon hade själv känt av utmattningssymtomen...

På andra sidan av den skalan sitter jag. Jag vet att en bra bloggare måste göra inlägg ofta och kommentera andras bloggar, jag har lärt sådant från en av de bästa. Men bloggen är en avspegling av min personlighet: introvert, svårgreppad, ej allt för känslosam utåt och möjligtvis egocentrisk. Så jag bloggar vidare på mitt eget vis, ibland med flera veckors uppehåll och i min egen lilla värld. I gengäld kan jag förhoppningsvis erbjuda något insiktsfullt eller underhållande när jag väl skriver. Jag drar mig för att göra inlägg i stil med:

Jäklars, eltandborsten måste laddas igen och jag blir så less på skosnörena, jag köpte precis nya i nån sån där flashig skoaffär inne på gallerian men de går upp hela tiden, så nu måste jag slå dubbelknut, och för att vara säker så drar man ju till lite och sen när man kommer hem så är det ju skitsvårt att få upp dom jävla knutarna så då går ju mina gitarrnaglar åt skogen hela tiden... osv

Anonyma Elektronister

2008-03-21T05:05:00.000-07:00

Bamsefar - Hej jag heter bamsefar och jag är elektronikmissbrukare.

Gruppen - Hej Bamsefar!!

Bamsefar - Idag gick jag till webhallen (elektronisternas systembolag) och köpte ett trådlöst tangentbord och en usb-hub. Mitt mål är att bli helt ren senast den siste juli i år.

Gruppledaren - Vi är med dig Bamsefar, tack för din ärlighet, vi ska göra allt för att ge dig stöd så att du kan uppnå ditt mål. Och nästa vad heter du...?

Omvärdering

2008-03-19T01:48:00.000-07:00

Jag hade tänkt göra en analys (gnälla avundsjukt) av Björn Gustafssons fiaskonummer på melodifestivalen och beklaga mig över att facebook är så spammigt... vilken besvikelse för alla er nyfikna.

Nu har det visat sig att den tredje medlemmen i vår nybildade svensk-afrikanska trio är en verkligt stor man:

http://www.afriqueprofonde.org/people/

På en liten fotoutställning igår berättade han om sin forskning och sitt engagemang för naturfolken i Afrika och i svenska Lappland. Han har jämfört och sökt likheter mellan pygméers och samers livsstilar och religionsutövande.

Jag känner mig tvingad att lyfta blicken ur min lilla lilla tv-internet-lupp. Jag sitter och gnäller över tv-underhållning och facebook-applikationer medan Billy försöker rädda världar...

Vad som sedan kommer ur vårt musikaliska samarbete är svårt att säga men klart är att denna man kommer inspirera oss både konstnärligt och andligt. Vi får se...

För kännedom

2008-03-18T04:08:00.000-07:00

Det här ledde till det här och mitt namn är Bamsefar. Med rätt kontakter kan en vanlig medborgare som jag skapa nyheter.

I nästa inlägg vill jag diskutera facebook och Björn Gustafsson. Bara så att jag själv kommer ihåg, missa inte det.

För bättre sync i tillvaron rekommenderas zyb.com

Schlagerpsykos i fjällen

2008-03-16T15:25:00.000-07:00

Huvudrätten var avklarad och nu satt vi och såg på lite förstrött medan servitören flamberade min ananas. Det fanns inget mer att säga för stunden men vi satt båda koncentrerat tänkande på samma sak: Vem kommer att vinna på lördag, Charlotte Perelli, Amy Diamond eller kanske rent av Christer Sjögren?

Mm gott med ananas, synd bara att vi ska behöva åka skidor och äta en massa vitlöksstekt ryggbiff innan vi får veta.
Vad kommer Kristian att ha på sig, vad kommer Björn att göra och åter igen, vem vinner?

Folk har sagt till mig att jag jagar upp mig för mycket över det där med melodifestivalen. Ja jag vet, jag kan inte hjälpa det.

Nästa år får jag ta det lite lugnt

Nej allvarligt talat, skidveckan var fantastisk!

Till fjälls

2008-03-09T00:02:00.000-08:00

Nedre botten har varit om sig och kring sig, jodå det händer faktiskt någon gång per decennium. Har träffat en annan jazzgitarrist och snackat musik, vi var rörande överens om allt från musiksmak till musikerfilosofi och ambitionsnivå. Det kan bli gitarrduo av det eller något mer.

Nedre bottens projekt med sångerskan bubblade upp igen och denna gången med en man från Kongo som ska förvandla hela projektet till någonting afrikanskt, monsterspännande! Jag återkommer...

Men nu: ajöss och gudbaj, vi far till fjällen, när jag stängt av datorn går vi ner till bilen och far iväg.

Aaaaah!

Från den gråa vardagen

2008-02-27T02:06:00.000-08:00

Det kommer alltid människor springande i sista minuten, de vill åka med spårvagnen trots att de inte var på plats i tid.
Nästan alltid springer de skrattandes, och oftast är de kvinnor, varför? Vad är det som är så jävla roligt?

Så där, då var det ventilerat.

Annars då? Jodå, det "rullar" på, för alla er som undrar samt er som inte undrar:

Jag och kärleken laddar för skidsemester nästnästa vecka, oj vad rart o mulligt!

Nedre botten har testrepat med en sångerska men det rann ut i sanden.

Nedre botten ska träffa en annan jazzgitarrist istället och hoppas det kan bli nåt.

När jag sitter där i körhytten och gör mina varv rinner musiken ur mig mer och mer för varje kilometer. Får inte tappa den, måste förbli musiker, det är min starkaste identitet. Jag vägrar att bli hopsjunken och livlös som de gamla spårvagnsveteranerna.

Förslösad talang är det sorgligaste som finns.

Klart slut

Freddy

2008-02-14T07:14:00.000-08:00

Nedre botten har varit upptagen med att åka i konsumtionskarusellen på senaste tiden. Därför har redaktionen (jag) inte producerat någonting alls eftersom alla livets djupare värden tillfälligt har försvunnit ur synfältet. Jag gör dock mitt bästa och tar stora simtag uppför strömmen tillbaka till källan av ljus, kärlek och sanning.
Under tiden kan ni få titta på en intervju med Freddy Mercury. Intressant för den som gillar Queen, musik i allmänhet eller att bara personlighetsanalysera beteendet hos en extremt kreativ person (notera kedjerökandet och öldrickandet). Så släpp era valentin-nallar, rosbuketter och skära chokladaskar för ett ögonblick och ta en titt, karln var rolig också! Four ladies still rockin' away!

Bokslut

2008-01-23T02:58:00.000-08:00

Så nu har även jag kommit till punkten då jag börjar citera mig själv:

Det är ju så att jag just nu saknar jobb och har inget ställe dit jag kan gå och vända papper och dra i spakar. Jag saknar dock inte sysselsättning. Jag har ju en blogg och måste komma hem till boet med jämna mellanrum och mata er skrikande fågelungar som är mina kära läsare.
Under dagen surfade jag lika glatt som vanligt in på ams.se och där fanns det, jobbet!

Det fastighetsbolag där jag bor olagligt i andra hand söker en bostadsuthyrare och en sådan har bland annat som uppgift att kontrollera olagligt boende i andra hand...
Så, där dyker den till slut upp, tidernas chans att sparka mig själv i arslet! Ta mig själv på bar gärning. Sätta mig själv på gatan.

Det skulle göra susen tror jag, att sova under någon snötäckt utegrill i Hagsätra ett par månader. Skulle bli mer hungrig då kanske, mer försigkommen, mera darrigt påflugen som man ska vara. Jobba som medlemsrekryterare för ideell organisation i Götgatsbacken. Andas kort och häftigt. Liten hund.

Nej, jag föredrar katter.

Kanske är det passande att nu kommentera ursprunget till min blogg och dess titel. För ett år sedan var jag singel, arbetslös och fattig och mina inlägg kunde se ut som ovan... Kanske skrev jag bättre då i desperationens tider. Hur som helst skulle det visa sig att jag faktiskt var på nedre botten på alla tänkbara sätt men att jag också hade bra utsikt, på alla tänkbara sätt. Under året som följde fann jag Kärleken, arbetet och jag flyttade från förortsmisär till Kungsholmens vatten och slott. Kanske borde bloggen nu döpas om till "Du och jag, bilen och iPoden" men jag gillar Nedre botten med utsikt. Jag vill alltid befinna mig där nere på marken i det verkliga med vännerna och med dig bland räkningar och disk. Jag vill också med jämna mellanrum titta på utsikten ut över landskapet och upp bland stjärnorna för nu vet jag att drömmar blir verklighet.

Jimpa

2008-01-14T03:06:00.000-08:00

Jag är halvvägs igenom en biografi om Jimi Hendrix. Så här långt kan jag konstatera att det verkligen stämmer, han knarkade som en galning. Han gjorde det Inte för att bli hög utan för att bli normal, som en av hans många flickvänner uttryckte det. Han var liksom genetiskt pårökt, uppe i det blå redan från början. Hans liv måste ha varit svårt. Först kämpade han i många år som okänd kompgitarrist och gick ibland flera dagar utan mat. Sedan exploderade allt och han var en megastjärna med allt vad det innebär. En enda stor soppa av skivbolagstvister, skattesmitande giriga managers, Englandsturnéer, jointar, lsd, sprit och kvinnor. Han satt faktiskt i fyllecell i Sverige vid ett tillfälle. Alla pengar han tjänade i under den turnen gick till att betala skadestånd åt hotellet han hade bankat sönder...

Här ser vi honom som en rädd liten pojke som helt enkelt bara älskar att spela. Musiken var enkelt, resten var svårt, för svårt.

2008

2008-01-02T04:46:00.000-08:00

En elefanthanne står och trampar på mitt pannben, jag har 10:ans sandpapper i halsen och kroppen känns som en av Tage Danielssons tecknade fyllgubbar. Fryser och svettas om vartannat. Influensa... Så började året. Det måste betyda något stort.

Jag lovar mig själv att ha roligt detta året, detta året ska bli brå, inte dållit (som en av Peter Wahlbecks figurer säger)

Tack till er få men trogna läsare och tack Kärleken för ett fantastiskt år!

Avrådan

2007-12-23T08:31:00.000-08:00

Marocko - Agadir december -07:

-Hello, hello, Helloouuaa!!
Mister, my friend... how are you? Sweden? English? German?

-Swedish, no thanx, non merci, la shukran (ointresse, blick bort)

-Ah Swedish barra titta, hello, hello, here very nice food, look at menu!

-No thanx...

- Just look, very nice! (salmonella, magkramper, diarré, akuten Karolinska)

Tandvärk, kallt i vattnet, hotellkaffet smakar get, missförstånd, gammalt pass, väska försvunnen, prut(t)kultur, coverband med inspelat komp, Autumn leaves med fel ackord, tyska pensionärer på hotellbingo, skramlig hyrbil, arabisk sång till kl 01, oboy-baserad chokladmousse, lismande rävar, illrar, hyenor...

Aaahh äntligen hemma i mörkret och kylan, aldrig mer Marocko!

God Jul!

Semester

2007-12-12T03:49:00.000-08:00

Nedre botten och lejonblog tar semester en vecka i Agadir - Marocko. Under tiden kommer guldfisken Frippe att hålla ställningarna på Kungsholmen. När Lucia går på lyfter vi.

Vi ses till jul!

Själen är större än världen

2007-12-11T04:16:00.000-08:00

Mr Prfekt lånade mig filmen "Själen är större än världen", en film av Stefan Jarl från -85 om diskuskastaren Ricky Bruch. Romantiker göre sig icke besväret, här återges en excentrisk idrottsmans stenhårda kamp för att bli bäst i världen. Närbilder på injektioner av prestationshöjande medel, muggig träningslokal, vrål, grimaser, talk, svett, blod, tårar, saliv, bokstavligt talat, på riktigt.

Bruch presterade framför allt stort på träningarna och innehar det svenska rekordet än idag. Trots uppnådd kvalgräns vid uttagningen till OS 1984 blev han då inte uttagen pga schismer med os-kommitén. Men Ricky hade bestämt sig, han var 38 vid detta försök till comeback, långt över normal pensionsålder för dikuskastare. Han följer sedan os-paraden på tv och kan inte hålla tillbaka tårarna, hans ansikte i närbild. Han blir ursinnig och fortsätter träna, mer målmedveten än någonsin. Filmen avslutas med att han gör sitt rekordkast på en liten tävling i Malmö. Han är störst i världen men inte erkänd. Han läser upp resultaten för sin amerikanska tränare som tvingas erkänna: ja du är den störste.

Fantastiskt nära och oförskönad skildring av en man som vägrar ge upp sina drömmars mål.

Mäktigt! Omskakande! Inspirerande!

Nu öva gitarr!

För att göra en omelett

2007-12-07T18:14:00.000-08:00

Jag är gitarristen som inte har något på gång, inget band, ingen publik. Drömmen har hängt upp sig som på en repad vinylskiva. Jag kommer aldrig att bli någon stor erkänd jazzgitarrist, eller musiker över huvud taget. Tusen youtube-kids i 9-årsåldern spelar skjortan av mig. Nu är jag 33 och så här blev det.

Don't get any big ideas, they're not gonna happen. Thom Yorke - Radiohead

Så nu skiter jag i det. Jag ger upp, det är folket från musikhögskolan som ska ha gigen.

Jaha. Det var det. Tretton år av meningslöst gitarrplinkande.

Men inne i huvudet fortsätter musiken. En bach-sonat, en sambalåt, musik jag hört eller spelat för längesedan. Vet inte hur eller varför jag minns varenda ton. De rullar i huvudet och när jag släpper fram dem kan jag inte bli av med dem. De sväller i volym och går inte att stoppa. Så jag tar upp gitarren och låter hjärnan berätta för fingrarna vilka toner som ska spelas. Varför inte, jag har ju gett upp nu. Jag kan lika gärna glömma omvärlden och bara spela, för min egen skull.

...och då syns plötsligt åter de första solstrålarna på drömmarnas horisont.

Insikt

2007-12-02T16:15:00.000-08:00

René Magritte dans ses rapports avec André Breton et le surréalisme

Målet med uppsatsen är at studera den belgiske konstnären Reé Magrittes ideér i relation till surrealiströrelsen i Paris och dess grundare André Breton. Mot bakgrund av väl dokumenterade meningsskiljaktigheter mellan de båda utreds vad som förenar dem och vad som skiljer dem åt. Uppsatsen inleds med att belysa surrealismens uppkomst samt att presentera Magritte och Breton. I diskussionen ges en bild av Magrittes idéer om konsten och dess roll i samhället ställt mot Bretons surrealistiska grundidéer. Utifrån de konflikter som uppstod görs även jämförelser på det personliga planet.

Som student skrev jag två "stora" uppsatser. I minnenas allé där jag gör ett kort besök häpnas jag över den franska uppsatsens innehåll och ämnesval. En direkt fråga till mig själv i efterhand:
Hur omskakad blev världen av denna jämförelse mellan två fransktalande surrealister från början av 1900-talet?

Men det ska väl vara så, det är den tiden i livet då vi får tillåtelse att bygga luftslott av teorier och abstraktioner.
Vi vill också gärna tro att dessa är av vikt och gör avtryck i historien.
Sedan blir vi vuxna och världen blir påtaglig, den blir mat och hyra.

Idag sammanfattar jag allt så här långt och konstaterar att jag inte blivit akademiker ändå.
Allt jag åstadkommit av betydelse har jag gjort med mina händer.
Idag skulle jag varken kunna försörja mig eller spela musik om det inte vore för min vänstra hand.
Det blir inte mer konkret än så. Jag förstår nu, jag måste få vara konkret.
Jag spelar bäst den handgripliges roll.

Så efter 33 år kan jag lägga denna pusselbit till min identitet och styrkas därav, det känns bra. Men jag hade inte funnit den om det inte vore för de valhänta försöken att agera analytiker av fransk konsthistoria för åtta år sedan.

Sådana insikter förändrar allt och jag fortsätter söka efter pusselbitar, det är aldrig för sent att överraska sig själv.

Osynligt dragspel

2007-11-30T05:18:00.001-08:00

moar funny pictures

Novemberskämt

2007-11-21T05:49:00.000-08:00

Mil efter mil av permanent regnblöt räls. Glåmigt, dimmigt, fuktigt, kallt, oändligt. Brunsvart berggrund, gatlyktor i dimma.
Ingen snö. Så obevekligt mörkt, hopplöst och tungt att det blir humor. Jag ler för mig själv.

Analyze

2007-11-21T04:18:00.000-08:00

I huvudet på en spårvagnsförare

2007-10-05T14:14:00.000-07:00

En spegelvänd halvmåne och från toppen på den en slingrade orm åt väster. Tvärbanan och Nockebybanan, där sitter vi.
Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Skönt ibland, jättetråkigt ibland, stressande ibland, irriterande ibland, som alla jobb...

I grunden gäller: grön signal = kör, röd signal = stanna.

Från detta komatillstånd av understimulans kastas vi tvärt in i situationer där vi måste veckla ut alla bläckfiskarmar och lösa problem. Det piper, blinkar, ringer och tjuter, trycka där, kvittera där, anropa, lyssna, titta, felsöka och helst inte köra på Ing-Britt Olsson och hennes dvärgpudel. Nog så intressant tycker ni, men det där vänjer man sig vid, man vänjer sig.

Arbetet blir intressant först då man räknar in allt mänskligt beteende som sker omkring och i vagnarna. Det blir aldrig rutin, men det finns ett mått av förutsägbarhet; vi får nästan alltid bevittna människor på väg, insomnade i gränslandet mellan egoism och primitivt flockbeteende. Har en individ börjat gå över vägen fäller resten ner huvudet och följer efter oberörda av den 76 ton tunga dubbelvagnen som hastigt närmar sig. Flockens kraft är stark, mycket starkare än vi vill tro i denna tid av individualism. Det tycks inprogrammerat som hos rådjuren: Om du håller dig mitt i flocken klarare du dig bättre från vargarna. Intressant är den kontrast som uppstår mellan det moderna, civiliserade och de inprogrammerade djuriska beteendena.

Mitt i det spänningsfältet lever vi spårvagnsförare. Vi är människor som för säkerhetens skull måste följa reglerna och vi möts hela tiden av andra som inte följer reglerna. Vi måste tillämpa Bamses devis och tänka att den som är mycket stark måste vara mycket snäll. Till det måste vi lägga en portion av Jesus tankar och förlåta människorna då de inte vet vad de gör. Så nästa gång ni ser oss där uppe i hytten, skänk oss en tanke. Vi är tålamodets hjältar som balanserar elegant mellan barmhärtighet och kronisk moralpanik.

Valet

2007-09-24T00:29:00.000-07:00

Måndag förmiddag, slötitt på TV, plötsligt ett budskap:

Du själv måste definiera vem du är. Låt inte känslorna styra dig, låt inte andras förväntningar styra dig, låt din vision styra dig, punkt.

Programmet heter Montel show och som gäst har han en viss Jack Canfield. Han är den där framgångsrika amerikanen med bländvitt leende upp till öronsnibbarna, titta själva!

Och här gör vi valet.

Antingen:

Där sitter han och ler, den jäveln. Kul för honom, säljer en massa böcker med sån där coaching-smörja, alla kan bli president... visst, säkert! Simma du vidare i din lagunformade pool i Californien. Det finns minsann vanliga jobb som ska skötas också. Det är ingen lek, chefen kör med mig, kunderna behandlar mig som skit, ja hela företaget är ett sjunkande skepp. Och den där Claesson på ekonomiavdelningen, jag kan inte med honom. Jag hoppas verkligen att det går åt skogen för hela företaget! Det vore rätt åt dom.

Eller:

Så där glad tänker jag också bli.

Det individuella

2007-09-14T00:33:00.000-07:00

När jag som spårvagnsförare avlöser en annan förare upptäcker jag att inställningarna på stol, armstöd, nackstöd och speglar är väldigt skeva och konstiga, för det mesta. När jag provar någon annans sittställning undrar jag hur det är möjligt, allting känns helt fel! Knäna i bizarr vinkel, svankstödet trycker in skulderbladen, körspaken onåbar, backspegel visar takfläkt.

Och ungefär så tror jag det skulle kännas att tillfälligt gå in i en annan människas medvetande. Ni vet som de gör i filmen "Being John Malkovich". Detta slår mig varje gång jag tar över en körhytt från någon annan.
Jag kämpar med att inte tänka

Men hörrödu, så här kan du inte ha det!

utan att istället tänka

Mmm, intressant, ett annat sätt att köra, ditt sätt, bra, kör på

Det vore mycket lättare för mig om alla andra blev lite mer som jag.
Det är tidens melodi, var och en ska köra sitt eget formel 1-lopp där omgivningen diffust svischar förbi.

Glöm inte bort att stanna upp och lyssna, säger jag.

Hydrofoil windsurfing

2007-08-15T06:15:00.000-07:00

Ööööh?

Wooow!

2007-08-07T06:05:00.000-07:00

Jag måste få utbrista trots min introversion hur oändligt imponerad den här mannen gör mig: Brian May

"Avhandlingen, med titeln Radial velocities in zodiacal dust clouds, försvaras vid offentlig disputation 23 augusti." ...och en av de mest beundrade rockgitarrister genom tiderna.

Jag råkar veta från en dokumentär att Brian som ung tyckte det var jättejobbigt att bjuda upp tjejer på skoldanserna. Han var mycket mer bekväm på en scen med en gitarr runt halsen. Han var/är en begåvad introvert och om jag finge tillskriva mig bara det mest avlägsna släktskap med honom vore jag en glad tokstolle.

Om du som jag inte orkade läsa igenom hela texten om introversion så sikta på sista stycket: Developing Coping Introverts ; )

Om du orkar kan du som är extrovert få reda på hur du ska hantera såna som oss.

Men nog om vad vi är, viktigare är vad vi vågar eller inte vågar bli.

Brian vågade hela vägen.

Svenskars kärlek till engelska språket

2007-08-01T13:02:00.000-07:00

Jag har bestämt mig för att dokumentera det varma omfamnandet av engelska språket ute bland verksamheterna. Det är ett fenomen som ökat markant tycks det mig. Jag klagar inte, jag är också en stor vän av det engelska språket, engelsklärare och allt. Är det ett utslag av svenskarnas ängsliga trendkänslighet undrar jag stillsamt, är engelska häftigare (coolare) än svenska?

Smaka på dessa översättningar och känn efter själva:

Coffee & Subs - Kaffe och fyllda baguetter
Muffin bakery - Muffinbageri
Bakery Roastery - Bageri och rosteri

osv...

Ego gone wild

2007-06-29T08:46:00.000-07:00

Du har inte bett om det, jag vet, men här kommer en uppdaterad meritlista:

Vill ju inte skryta och så men nu ska det handla om mig, MIG, du måste titta, JAG, JAG, jag är en jävla karl som kan många konster, kolla på mig!! KOLLA KOLLA!

Windsurfare
Pizzabagare
Flöjtist
Jazzgitarrist
Spexbassist
Mediabevakare/Redaktör
Språklärare
Fil. kand. eng/fra
Hobby-översättare
Trevnadshumorist
och...

Välkomna alla att ta en tur längs de två vackra spårvagnslinjerna i Stockholm.
Det bjuds på silkeslena inbromsningar ; )

Job

2007-06-20T03:47:00.000-07:00

Och nu har jag fått job enligt ordets ursprungliga betydelse. En trädgårdsmur ska byggas på Gevärsgatan 40 i Ängelholm hos mor och far. Min uppgift är enkel men beundransvärd, alla 190 "jobs" väger 30 kg och ska lyftas på plats...

...något som får mig att verkligen uppskatta de lätta fingermanövrarna med spårvagnsspaken. Om alla kunskaper och färdigheter på spårvägarna sitter på plats tar jag spårvagnsexamen nästa vecka.

I praktiken

2007-06-13T10:07:00.000-07:00

I en liten rapport från verklighet och vardag kan meddelas att jag nu praktiserar med liv och lem ute i spårvagnarna. Idag fick min vagn besök av en yngling som hade förfalskat sin sms-biljett. Han ville inte betala och inte lämna vagnen när han så blev ombedd. Plötsligt kycklingbröstade han sig genom vagnen, med attityden hos en kattunge med tiger-självbild, går ut, går in igen, rör sig som en geting.
När han är ute kör jag, då hänger han sig fast i vagnen och försöker åka med, förmodligen ropandes något väldigt elakt om min, konduktörens eller min handledares mor.
Tumult. Hjälp! Anrop!

Men vi skakade honom av oss och stressade oss fram gravt försenade i den just begynnande rusningstrafiken...

Köra spårvagn: lugnt och glatt plingande i solen med tivolibalonger och mjukglass.

Nej, inte alltid, efter dagens pass måste jag måla om den tavlan.

klart slut

Musik inte bara bra

2007-05-29T04:06:00.000-07:00

Återigen upptäcker forskningen något vi känslomässigt insett sedan länge. Musik är bra för människorna, de blir t.o.m. bättre på att utföra sitt arbete.

Nyckeln är att själv få välja. Undersökningen visar att påtvingad musik som lyssnaren inte vill höra ger motsatt effekt och kan rent av vara skadligt för hälsan!

Jag sommarjobbade på ICA i min ungdom. Jag kan i efterhand konstatera att det var den där "Hits from the sixties"-skivan som rullade hela dagarna som gjorde mig både lat och slarvig...

Apropå musikens effekter har jag tänkt mycket på användningen av musik i klädesaffärer. Jag förstår syftet. Vi ska bli berörda av musiken och känna oss lite coola som en försmak på det religiösa tillstånd som inträder när vi ålar i Boomerang-pikén. Som musiker är jag kanske överkänslig men oftast blir jag illa berörd och revolterar. Nej, jag vill inte höra till er musikaliska målgrupp, släpp mig, jag vill bara ha en tröja!!

Men det är svårt, musiken är stark och innan man vet ordet av så går man runt där och känner sig som en lätt kisande, obeskrivligt cool och snygg Andreas Wilson ur Ondskan. Och med den tanken följer: ja en sån där stekar-skjorta för 1700 skulle sitta jäligt fräscht asså...

Är jag ensam?

Tåget

2007-05-24T10:24:00.000-07:00

Gillar att hoppa på tåget, känna vinden i ansiktet, vara i flödet. Utveckling och framfart, upp och ut, det är nu det händer!!

...bara jag ibland får promenera i skogen utan plan eller mål, tänka på ingenting, glömma allt jag lärt mig och förundrat lyssna på ljudet i fjärran av enstaka tåg som susar förbi.

(nedre botten tackar för det tillfälliga gästspelet från lejonblog)

Tvära kast

2007-05-16T05:57:00.000-07:00

Av allt annat torkomtumlande som händer lyckas jag på drygt ett dygn klara en svettig jobbintervju och ett ännu svettigare arbetspsykologiskt test.
Så nu ska jag, håll i hatten, bli spårvagnsförare på tvärbanan alvik/nockeby.

Kodandets och stressredaktionens dagar är över... för den här gången.

Efter ett bisarrt test av simultankapaciteten som går emot allt vad hjärnhälsa heter så står det i alla fall klart att tvärbanan kommer att rulla under mina fingrar till sommaren.

Moder Natur - Neurosen 1-0

2007-05-15T03:17:00.000-07:00

Pappret med texten som var vår, knycklade ihop det och slängde det i papperskorgen.

Jagade och jagades av demoner i underjordiska labyrinter med slocknande fackla.

Hittar pappret, vecklar ut det, texten har flutit ihop till något nytt.
Det står klart och tydligt:

var inte rädd
andas
kom till mig
det är okej
både vi och du och jag
behåll nyckeln
här är ditt hem

2007-05-08T12:12:00.000-07:00

Far o flyger, lyssnar, hjälper, älskar, spelar, sjunger, skojar, pratar o nojsar.

Svärmar av surrande tankar, ljud, blixtar av ljus, frasande lakan.

I solar plexus en liten spinnande elektrisk motor, stannar aldrig, ingen ro.

Nu stänger jag alla input-kanaler, ska städa i kosmos. Sova. Sova.

Men det är bara jag.

Samtidigt smälter polarisarna och isbjörnar dör ensamma på irrande isflak, Frankrike brinner, någon blir knivskuren i Liljeholmen...
I bakgrunden hörs tonerna av revolutionens symfoni i landskap och klimat, i verklighet och media.

gitarrnörderi

2007-04-24T07:05:00.000-07:00

Pat ser ut som ett penntroll i motvind men han spelar bra, tycker jag, tralala.

Spänning och avslappning

2007-04-23T01:29:00.000-07:00

Mmm, översätta norsk avhandling om åtgärder mot legionärssjukan och äta drottningsylt med gratängsked.

Nya ord

2007-04-17T07:21:00.000-07:00

Det finns ett pärlband av nya charmiga ord som speglar vår samtid på Svenska Akademins hemsida, vi noterar så klart ordet blogg.

Jag har läst i en bok

2007-04-17T00:52:00.000-07:00

Min senaste livsmentor, Owe Wikström, skriver om yttre och inre resor. Han beskriver i detalj med alla sina sinnen vad som händer under hans besök i Rom och Paris. Samtidigt resonerar han klokt om det där med att längta bort och att inte hitta hem.

Själv irrar jag runt på stan med vilsen blick i tron att ett par nya hifi-högtalare kommer att förhöja livskänslan men i bakhuvudet ekar Wikströms ord då han citerar munken Franciskus:

Mästare, hjälp mig att söka inte så mycket att bli tröstad som att trösta, inte så mycket att bli förstådd som att förstå, inte så mycket att bli älskad som att älska. Ty det är genom att ge som vi får ta emot, genom att förlåta som vi får förlåtelse, genom att mista vårt liv som vi vinner det. Det är genom döden som vi uppstår till det eviga livet.

Det finns ett djupare livsspår bortom de böljande känslorna där vi måste sänka ner tåghjulen och ta fart framåt med stadig blick och stark vilja. De flackande irrvägarna från en dag till en annan tunnar ut vår själ alltmedan tiden går.
Jag uppmanar ingen annan mer än mig själv.

Idag sätter jag mig och plankar låtar, tar fram texter, skriver ner ackord, spelar gitarr och sjunger. Det har jag nästan alltid gjort, jag kan det, jag tycker om det. Ett livsspår som glöder rött i mitt liv. Hjälp mig bara nu att hålla fast, att fullfölja, att orka så att det blir nånting av ett nån gång!

If the weather changes

2007-04-02T01:58:00.000-07:00

...when the sun comes out I love you

If the weather changes, Josef och Erika
Album: Wallpaper Stories

livet rasar framåt

2007-03-22T08:27:00.000-07:00

...mina dagar som glåmig och saktfärdig fotgängare genom Hagsätra-dalen är över. Nu ligger blott ett svartvitt streck i luften och mot tunnelbanan räcks ett stolt finger upp i luften. Jag tänkte jag köper en cykel, jag köpte en cykel.

Och allt händer i en rasande fart: gör en sinnessjuk kinesisk version av en Kent-låt, cyklar sönder arsle och händer, kockar i kafé och gör dillsås för första gången i mitt liv, lyckas, gör ärtsoppa för första gången i mitt liv, lyckas, somnar kungligt i Hästens med kärleken ; ) fixar gig och äter glass, lever...

Ångerfull kalkon och giganter återförenas

2007-03-16T14:03:00.001-07:00

...samtidigt någonstans i Skåne

2007-03-15T05:57:00.000-07:00

Dau, Maj-Britt, ska darnte va litta meir fitt i pannan?

Attraktion

2007-03-15T05:44:00.000-07:00

Spring efter mig och jag flyr.
Ignorera mig och jag kommer springande.

Våren

2007-03-15T05:25:00.000-07:00

Där ute i rymdens tystnad syns jorden rotera i sin omloppsbana runt solen, lugnt och stilla.
Nu börjar hon luta sig mot solen igen på det norra halvklotet och de små människorna tittar förundrat. Deras frusna själar tinar och börjar pulsera, som om våren kom till dem för första gången, igen. Allting blir möjligt, igen. Drömmarna, kärleken, livet tar ny fart, igen.
Jorden är klok, hon vet att vi glömmer snabbt och varje år kommer våren tillbaka, för första gången, igen.

Storhet

2007-03-15T05:16:00.000-07:00

När jag är stor snör jag på mig ett par oljetankers, kastar upp en lasso runt månen och åker vattenskidor på världshaven.

När jag är liten blir jag stum som indianhövdingen i Gökboet.

-Se upp nu era jävlar, här kommer jag!!!

-Tyst, lämna mig ifred.

Illusion

2007-03-07T04:46:00.000-08:00

Just cause you feel it, doesn't mean it's there

ur There there - Radiohead

Min skräck

2007-03-06T03:20:00.000-08:00

Drömde i natt att jag befann mig på något slags rymdskepp, allt såg ut som i en Alien-film tills jag plötsligt hittade ner i en annan del av skeppet som påminnde mer om en vårdcentral. Vet inte vad jag hade för roll på skeppet men jag gick runt och fingrade på nycklar och andra saker som skulle ordnas, vara perfekt. Två kvinnor fanns i "vårdcentralen" och verkade vara sköterskor på något sätt. En pojke befann sig längre in i den undre delen av skeppet, han kom fram till mig, ställde frågor och störde mig, verkade vara i 13-årsåldern. Han hängde sig fast och förstörde sakerna jag försökte ordna, fick mig ur balans.

Jag tappade fattningen och brottade ner honom men han var som gjord av gummi och kunde inte kuvas. Till slut lämnade jag rummet och sa till en av kvinnorna att jag inte klarade av honom, hon sa att hon skulle hålla honom kvar . Jag började springa, kändes som att han skulle följa efter. Jag kom till andra delen av skeppet som jag tror var en återvändsgränd, fanns ingenstans att ta vägen. Jag vände mig om springande och nu såg jag honom komma efter mig, fick panik och skulle attackera honom på något sätt, sedan vaknade jag, skräckslagen...

...den obehagliga känslan är kvar fortfarande, inget monster, inget spöke, ingen rymdvarelse, en 13-åring som rubbar mina cirklar är min största skräck!

Mina cirklar är nog mer rigida än jag vågar erkänna och mer så ju räddare jag blir.
I vaket tillstånd minns jag att Arkimedes cirklar var ritade i sand, en våg, en vindpust och de är borta...

Är trygg här i min bubbla med mina cirklar, men kommer ingenstans.

Förhöjt lagom

2007-03-05T01:51:00.000-08:00

En äng med vita sippor,
lekande solbris och skrattande fåglar
Små vågor mot liten strand
Smultron och grädde

Inte bara smultron, för sött, för rött
Inte bara grädde, för fett, för vitt

Solen värmer och vinden svalkar;
ett förhöjt lagom

Vi är naturens barn

Frågan och svaret

2007-03-03T08:38:00.000-08:00

Förfest (Koops samplade jazz i bakgrunden)

tystnad

tystnad

tystnad

tystnad

tystnad

- Jaha, vad jobbar du med då?

-Mig själv

Vardagskampen

2007-03-03T05:01:00.000-08:00

Så där, jag är tillbaka efter en jorden runt resa under havet, såg den förhistoriska hajen, en sån ful rackare!

Jag sätter på mig skorna för att gå ut, sedan går jag och släcker lamporna hämtar pengar/mp3-spelare... Det blir grus på golvet. Jag hatar grus på golvet.

--Sätt på dig skorna sist så slipper du grus.

Har provat, det gick ett tag men nej, jag betalar priset för att få vara fullkomligt impulsiv och oplanerad. Jag är beredd att i vredgad ångest dammsuga hallen två gånger om dagen. Jag är nämligen också mycket känslig, som sagt, jag hatar gruskorn på golvet...

jag HAAATAR DET, FAAAAN!!!!

Kläder av, höftskinn, träpåk, vild blick, skogslöpning, frustande och vilt svingande av tung påk mot levande och döda ting. Igelkottar och ekorrar flyr undan, svampar och löv yr i luften, explosioner av träflisor, konturerna av ursinnig förtidsman, skägg, tovigt hår vispar våldsamt genom sovande vinterskog.

Sen vaknar förtidshulken upp, inte längre grön, i kassakön.

-- Det blir 56,50, vill du ha kvittot?
--Nej du kan slänga det.

Allt händer i mitt huvud.

Kaffe

2007-02-15T01:52:00.000-08:00

Tre deciliter vatten, kallt ur kranen.
Blå knappen på kokaren, tryck ner.
Vänta.
Öppna burken, två och ett halvt mått.
Rör om i Bodumpress för singelhushåll.
Vänta.
Tre centimeter mjölk i kopp.
Pressa ner filter.
Blicka sömnigt på snabba talgoxar.
Drick.

En minuts odödlighet
Imorgon samma sak

Stanley och CG

2007-02-12T01:03:00.000-08:00

Jag har en fin bok med text och stora bilder, den handlar om Stanley Kubrick -- filmregissören framför alla andra enligt mig och många fler. Det visar sig att även han gick till Carl-Gustav Jung för att få insikter om det mänskliga psyket. Människans dubbla natur är faktiskt det huvudtema som går igenom alla hans filmer från den första till den sista. Världen är inte skapad av gud utan av kampen mellan det goda och det onda som båda försöker ta kontroll (Manicheanism).

We are capable of the greatest good and the greatest evil, and the problem is that we often can't distinguish between them when it suits our purpose, detta insåg Stanley som ung.

Här skulle vi kunna ge oss hän i en vild jakt efter referenser till Jungska arketyper och gå loss på Kubricks filmer som ivriga filmvetarstudenter men, nej just det, vi talar inte, vi handlar.
Med andra ord, se hans filmer och njut dem som konstverk.

Okej då, ett exempel, det tydligaste: I Full metal Jacket kritiseras Joker av ett högt befäl för att ha texten born to kill på hjälmen OCH ett fredstecken på jackan.

Is that some kind of sick joke?

No, I was trying to suggest something about the duality of man, a Jungian thing, sir!
(fritt ur minnet)

Det går med all rätt att hävda att film är för livsfega, vi fegar ur vårt eget liv en stund och tittar på film istället. Jag inser nu att Kubrick gjorde film för de djärva, för de som vågar se både det vackra och det fula, för de som vågar bejaka ljuset OCH mörkret i sig själva och i tillvaron.

Världen kan aldrig bli bara god, eller bara ond.

svart hål

2007-02-06T11:22:00.000-08:00

Svävande tyst genom rutmönster krökt
Ni anar en lutning, en fläkt av ett vacuum
Ingen kan se men ni vet att det finns
Ni känner magneten, ni ser ingenting
Det svarta är något, men detta är intet
Det slukar er hela så gå inte nära
Det vet allt, det ser allt, men ger ingenting
Det vet allt, det ser allt, men ger ingenting

Fyra nyanser

2007-02-06T03:56:00.000-08:00

När en lagom påläst person som jag grubblar ett tag kan det ploppa fram små teorier.
Fyra nyanser av all slags mänsklig aktivitet:

SVÅRT OCH TRÅKIGT
Inte att rekommendera om du inte har mål och sikte klart inställt på en stor belöning längre fram på vägen. Ett läge för extrema äventyrare som t ex promenerar till nordpolen.

LÄTT OCH TRÅKIGT
Normalläget för den genomsnittlige kontorsråttan, kan vi anta. Ett tillstånd många av oss accepterar 8 timmar om dagen för att få pengar insatta på kontot varje månad. Att dammsuga.

LÄTT OCH ROLIGT
Att titta på mindre krävande teveprogram, äta godis, spela samma dataspel många gånger, göra något man är duktig på och kan bra. Men varning ! Det här tillståndet är flyktigt, det tenderar att ganska snabbt leda oss raka vägen in i LÄTT OCH TRÅKIGT eller ge oss en känsla av tomhet eller lätt illamående.

SVÅRT OCH ROLIGT
Det här är vår sweet spot. I detta tillstånd ligger ribban på precis rätt höjd, lite för högt, men när vi tar sats med det yttersta av våra krafter och talanger seglar vi över. Då blir vi väldigt, väldigt glada och ganska snart går vi och höjer ribban lite till.

Precis som alla andra beteendevetare måste jag så klart inflika hur relativt och subjektivt det här är. Det växlar ju hela tiden och det ber0r på vem man är osv bla bla bla
...förpackningen är hermeneutiskt tillsluten.

Hur som helst, det var SVÅRT OCH ROLIGT att skriva om det och jag är tillfreds ; )

Efter detta inlägg tar jag med glädje emot både beröm och utskällningar.

Bli gräddskåning

2007-02-02T00:33:00.000-08:00

Mer hälsa:

http://www.svd.se/dynamiskt/brannpunkt/did_14546168.asp

...blir man inte väldigt sugen på en nyfriterad sockermunk?

När jag säger gräddskåning tänker jag speciellt på en viss herre som bor granne med min kära morfar i Kvärlöv en bit utanför Landskrona. Han är storbonde. Min morfar är en liten man men en stor schackspelare och vän av människor och natur. Storbonden heter Bengt och när man möter honom får man under ett ögonblick stirra rakt in i den skånska ursjälen. Det här är en man som vet hur man driver en gård, han kan skilja på föda och ogräs, han vet råd när andra famlar tafatt och framför allt, det ska vara riktig grädde i såsen!
Min egen morfar är en annorlunda figur, han är den store tänkaren, schackstrategen, och han välkomnar allt som naturen bjuder. Besökande igelkottar och katter får sig en bit bacon och alla växter tillåts kärleksfullt växa som de behagar.
Bengt besöker morfar ibland så vitt jag vet och de är nog inte alltid överens om hur saker ska skötas men jag tror de har trevligt.

Jag tror de har klart för sig vad som är gött och de vet nog inte vad en blogg är för något.

Borde

2007-02-01T02:35:00.000-08:00

Jag borde bli mer politisk, jag borde bry mig mer om miljön, jag borde ta ställning och kämpa för jämlikhet i samhället, jag borde ge mer pengar till hjälporganisationer, jag borde köpa situation Stockholm oftare, jag borde zooma ut oftare, jag borde inte köpa fisk från Östersjön... jag borde sälja allt jag äger och flytta ut i skogen, hoppa av plast- och kretskortcirkusen, finns ju de som gjort så.

Men jag är klokare än så:

Låt mig få citera min översättning av Ralph Waldo Emerson som i sin essä Self-reliance ger mig stöd.

Det finns en punkt i varje människas bildningsresa då hon kommer till övertygelsen att avundsjuka är okunnighet; att imitation är självmord; att hon måste ta sig själv för den hon är på gott och ont, även om universum är fyllt av godhet kan inga sädeskorn till mättande bröd komma till henne annat än genom mödan hon lägger på den jordlott som är given henne att bruka.

Så, för mig, liksom för dig, finns en jordlott som är den innersta kärnan och högst av alla visdomsord placerar jag idén att var och en måste följa sin sanning. Det låter kanske självklart och du vet säkert redan det här, men det är svårt och överallt, överallt ser jag beteenden som är dödskrik från kvävda själar, alkohol, porr, tobak, fett, socker, sensations-TV, dataspel, teknikmagasinet, shoppingkomplex...

Så följ mig på vägen inåt, prata inte, ta upp din plog och samla dina krafter.
Säg aldrig mer, jag borde...

En öppning

2007-01-30T11:23:00.000-08:00

Det är ju så att jag just nu saknar jobb och har inget ställe dit jag kan gå och vända papper och dra i spakar. Jag saknar dock inte sysselsättning. Jag har ju en blogg och måste komma hem till boet med jämna mellanrum och mata er skrikande fågelungar som är mina kära läsare.
Under dagen surfade jag lika glatt som vanligt in på ams.se och där fanns det, jobbet!

Det fastighetsbolag där jag bor olagligt i andra hand söker en bostadsuthyrare och en sådan har bland annat som uppgift att kontrollera olagligt boende i andra hand...
Så, där dyker den till slut upp, tidernas chans att sparka mig själv i arslet! Ta mig själv på bar gärning. Sätta mig själv på gatan.

Det skulle göra susen tror jag, att sova under någon snötäckt utegrill i Hagsätra ett par månader. Skulle bli mer hungrig då kanske, mer försigkommen, mera darrigt påflugen som man ska vara. Jobba som medlemsrekryterare för ideell organisation i Götgatsbacken. Andas kort och häftigt. Liten hund.

Nej, jag föredrar katter.

Hälsotips från nedre botten

2007-01-29T04:03:00.000-08:00

Principen är enkel, du får äta precis vad som helst: finska gelékulor, olivmortadella, pringles, romerska bågar, canneloni, naanbröd, äppelmunkar... bara du tar en morot efteråt. Vad många inte känner till är morotens allom förlåtande effekt på intaget av med synd förknippade produkter.

Att motionera är också ett populärt sätt att hålla formen och jag står i princip bakom denna inställning. Om du känner osäkerhet inför träning och fitness följer här en liten devis som du kan hålla i handen på vägen:

Det är bättre att göra 5 situps varje dag än att göra 1825 på juldagen.

Lycka till!

Kortisar

2007-01-26T05:39:00.000-08:00

*Vore jag inte varit så rädd för sprutor hade jag nog börjat knarka, det hade varit kul.

*Ja, en vacker dag ska väl jag också bli mamma.

*Var det inte lördag igår också?

*Minipjäs:

- Meningen med livet är en McFlurry!
-Ja! MMM, med dajm.
-Nej, hellre smarties tycker jag.
-Nej nej nej, dajm!
-Alltså, ge dig! Smarties!
-Ah, du har taskig smak helt enkelt, skit i det, vi sticker och tränar.
-Så det finns ingen mening med livet?

*Om jag vore ett djur skulle jag nog se ut ungefär som Ulf Elving.

*När världen rämnar, när livet tar slut, när kärleken lämnar, när vänskap upphör, när allt blir svart, när allting har frusit, när hoppet är ute, då kan man alltid sätta sig på golvet och äta strösocker.

Morgonproceduren

2007-01-26T00:55:00.000-08:00

Idag! Jag har det! Det nya livet börjar!

Jag ska bli redakt... eller medi... eh skrib... eh köra bil... vakta museum... bära brev... ta foto... sälja biljetter, ta tempen, vakta låset, spela banjo, bli känd, bli okänd, jobba med teknik och människor och papper...

...jo men där nånstans har vi väl ringat in det ändå va?
Oj, vad skönt det känns!

gonatt

Motsatsen

2007-01-25T03:13:00.000-08:00

Det sägs att alla människor bär runt på en skuggbild av sig själva, av det motsatta könet. Denna skugga representerar allt det som vi inte själva vill eller kan vara. Den som vill mogna som människa och bli mera hel bör ge sig i kast med denna motsats och lyfta fram henne eller honom. (dvs om du tror på CG Jung)

Möt min skugga: Jeanette, 21

Hej alla goa glada!

Va kul att ni kollar in min sida! Ja, alltså, jag heter Jeanette, är 21 år och har precis börjat jobba på lyckochansen på TV6. Jag sökte dit i september förra året, OCH FICK DET! shit!! va gla jag blev! ja ba, skrek och hoppade, helt galen typ!
Ja, jag vet inte, jag har nog alltid gillat att stå i centrum, enda sen jag var liten du vet. Jag blir så himla rastlös av att bara va hemma, jag måste snacka med folk. Vi brukar gå ut på stan några gånger i veckan, jag och tjejgänget du vet ; ) Parta, snacka med folk, kolla killar *fniss* , Alltså gud! Fia hångla upp en sån sjuuukt snygg kille förra helgen!!
Så här va, jag tycker inte man ska krångla till det, ut och träffa folk, ha kul, ta för sig liksom! Det är mitt motto, Jag fattar inte dom som sitter och läser hela dagarna, sååå tråkigt!
Ja, i skolan, jag var nog lite av en idol för många, jag har alltid varit noga med utseendet och många i min klass i gymnasiet tog efter min stil liksom. Många var nog avundsjuka på att jag tog dom snyggaste killarna också ; ) oj det ringer, det är nog Fia... gatta go!

see ya!
puss o kram

Nettan

Badrumsmatematik

2007-01-25T02:50:00.001-08:00

En tvålkopp genom tre örontops, vad bidé?
Derivatan av badkarskröken gånger handdukarna, vad bidé?
Tandborstens strån upphöjt till spegelns diagonal, vad bidé?
Tvättkorgens rymd i cm3 minus totala antalet spolningar sedan OS i Lillehammer , vad bidé?
Dasslockets yta inverterad och gångad med silverfiskens medellivslängd, vad bidé?
Fyra maxi-size-rullars totallängd delat med min egen Arkimedes-vikt, vad bidé?
Duschvattnets hastighet gångat med hypotenusan av draperiet, vad bidé?
Antalet dagar sedan golvbrunnen blev rensad, VAAAD BIDÉÉ?

Modern och de små barnen

2007-01-25T02:25:00.000-08:00

Hon bjuder upp till fest, kaosmönster av snösprejat kvistverk mot sol och blått.
Modern, jorden, andas tungt och långsamt sedan begynnelsen med lungor stora, ärrade.
Hon ser oss springa, titta, blunda, vakna, somna in och ut ur
flyktiga ögonblick, rumlandes på väg.

Hon ler med munnen, svagt, men i ögat väller stilla tårar. Hennes röst är mjuk och mäktig.
Var är ni älskade barn?

Här är jag mamma! Jag fotograferar dig! Du får plats i min nya mobilkamera med megapixlar.
Nu kan jag se dig på min skärm!